Chapter Text
Det var återigen dags. I sina händer bar Charles-Ingvar Jönsson på den geniala plan han planerat i över 10 månader. Vanheden och Harrys blickar var som fastklistrade på det bruna papperspaketet, omlindat med rött presentsnöre. Jönsson satte sig mellan sina kumpaner runt Harrys runda bord och lade paketet lugnt på bordet.
“Snabba ryck nu Sickan!” sa Vanheden och gnuggade sina händer.
“Charles-Ingvar!” svarade han. “Här krävs minst sagt precision med tanke på det arbete jag lagt ner på denna storslagna plan.”
“Ja ja, kom till saken nu.” Vanheden viftade med händerna i otålighet.
Sickan blängde kort på honom som svar innan hans blick återvände till hans händer som höll på att öppna paketet framför de tre.
Till sist syntes högen med olika sorter av papper under dess omslag. Först vecklade Sickan ut en stor karta och plattade ut den över hela bordet.
“Detta mina herrar, är ritningarna till det nya casinot på Strandvägen.” Jönsson tittade på sina vänner som noggrant lyssnade och observerade hans rörelser. “Här finns allt ni kan tänka er; roulett, spelautomater och såklart kortspel.” Han pekade runt på olika platser på ritningarna.
“Ja visst, det är ju lysande Sickan,”
“Charles-Ingvar!”
“Visst, visst. Men var är så speciellt med just det här stället?” frågade Vanheden otåligt.
“Det är just det jag ska berätta, om du håller tyst.” svarade Jönsson irriterat.
“Om herrarna tittar just här,” fortsatte han och pekade på en liten rektangel i hörnet på ritningen över den högsta våningen. “Kan ni se att det finns ett litet dolt rum här borta som enbart går att komma in i med hjälp av en särskild nyckel.”
“Jamen, det går väl att spränga upp?” avbröt Harry.
“Och bli upptäckta direkt? Nej du Harry, så lätt är det faktiskt inte.” sa Vanheden. “Men en kopia eller nåt går väl att fixa Sickan?”
“Tyvärr inte.” svarade Jönsson rakt. “Ingångens lås är specialgjort för att bara en enda nyckel ska kunda användas.”
“Men alltså, vad i hela friden skulle behöva ett sånt säkert system?” frågade Vanheden.
“120 miljoner svenska kronor.”
“120 miljoner?!” repeterade både Harry och Vanheden samtidigt.
“Precis, kortspelsvinsterna. Och de finns här, någonstans i detta rummet.” fortsatte Sickan och pekade med sitt finger igen. “De var dumma nog att inte ha något ytterligare säkerhetssystem på insidan.”
“Dumt och dumt,” sa Harry. “Det blir nog inte så lätt att få tag på den där nyckeln.”
“Där har du fel kära Harry.” Sickan rullade ihop ritningarna och tog fram nästa papper i högen. “Jag råkar vara just den som vet att nyckeln befinner sig i en liten ask på ett kontor här i Stockholm.”
“Och vems kontor är det då?” frågade Harry.
“Direktör Wall-Enberg såklart.” svarade Jönsson.
“Jamen, det är ju lysande detta. Det blir lätt som en plätt grabbar.” sa Vanheden och slog ihop händerna.
“Självklart.” sa Sickan stolt.